Axebo.se - Kenya

Underhållsarbete pågår. Bilder visas exempelvis inte.

Idag kommer vi hem!

21 november 2015 kl. 04:58

Ingen kategori

Nu packar vi ihop det sista och väskorna är fyllda till bredden. Nu ringde det, vänner är på väg för att hämta sängar och annat som blir över. Klockan är snart 07.00. Ikväll är vi hemma och nu blev jag tårögd. 

/Emma






Länken hit är: Idag kommer vi hem!.

Då så

14 november 2015 kl. 18:20

Ingen kategori

Men så löste det sig och i går eftermiddag fick vi Adoption Certificate! Nu väntar ett intyg från den svenska myndigheten MIA och passet till Josef. Om det rullar på och det finns flygbiljetter så kommer vi hem nästa helg. Overkligt!

/Emma 

Länken hit är: Då så.

Inget certificate än

12 november 2015 kl. 20:17

Ingen kategori

Just nu väntar vi på Adoption Certificate vilket normalt tar 2-14 dagar. Vi har nästan väntat i 4 veckor nu och det börjar kännas lite segt...

Vår advokat har låtit oss förstå att det har att göra med allt som pågår kring adoptioner här i landet. Spel bakom kulisserna. Men han har sagt att vi kan få det imorgon och då bör vi hinna med resten av pappers- och passfixet så att vi kan åka hem nästa vecka.

Vi har i alla fall efter en intervju/förhör hos chefen på "immigration" fått visumet förlängt en månad. Ett ganska obehagligt besök på hans kontor dit vi hastigt fick bege oss i måndags. Men det löste sig. Vi måste dock vara ute ur landet den 9 dec oavsett hur det har gått med pappersexercisen. Vi får väl åka till något av grannländerna igen och komma hit igen på turistvisum om det skulle behövas.

Tills vidare får ni njuta av en bild på ett av de blommande jacarandaträden som finns i mängder just nu - otroligt fina!

/David





Länken hit är: Inget certificate än.

Skolan i slummen

25 oktober 2015 kl. 20:09

Ingen kategori

TACK för pengar till Oloos school i Kibera! Det har kommit in ett antal tusen kronor och det gör verkligen skillnad. Judith som leder skolan och de som jobbar där är väldigt tacksamma.
Vi är så glada att vi har lärt känna dessa människor och att vi regelbundet kan gå dit. Det gör avtryck för livet hos oss.

Fortsätt gärna ge till: 8403-8, 33 399 920-9 (Sparbanken Göinge) det går oavkortat till skolan. Var med och gör skillnad!

Här kommer några bilder för att visa vad pengarna går till:
A) Nyinköpt liten tomt för att få mer plats. Tillsvidare används det till gympa (på bilden med en boll som Ingvar och Birgitta Niklasson tog hit), rastaktiviteter, undervisning.
B) Nyrenoverade toaletter (hål i marken). En uppgradering - jag lovar.
C) Judith, skiolans grundare, visar en påse mjöl. Nyligen har de börjat ge inte bara välling till frukost utan också en mandasi (friterat bröd)
D) Skolbänkar som på bilden köptes in minst 15st med pengar som Irene Enarsson samlat in.
E) Elever har rast  och står utanför skolan. I bakgrunden syns en vägg som började rasa under förra regnperioden men som de nu fått pengar till att renovera.

/David


Länken hit är: Skolan i slummen.

Några bilder till

14 oktober 2015 kl. 21:19

Ingen kategori

Här kommer några bilder till! Det är skönt att inte behöva välja bort de bilder där Josefs ansikte syns, vilket vi varit tvungna till tidigare. Den sista på Erik togs på Mamba village i Karen-området i helgen!

Nu väntar ett antal mindre steg i processen (lagföra, registrera, internationellt godkännande, stämplande, pass etc). Sedan blir det avsked och hemfärd. Erik går sista dagen på Svenska skolans förskola på fredag och sedan gör vi en resa bara vår familj till Tsavo West (safari) och vidare till kusten (Diani beach, Mombasa). 

Det är svårt att beräkna hur lång tid den sista pappersexercisen tar, men vi tror att vi kommer hem till Sverige någon gång i november. Troligtvis i början/mitten.

/David


Länken hit är: Några bilder till.

Nu är han vår!

9 oktober 2015 kl. 13:19

Ingen kategori

Det blev judgement idag! Nästan lite overkligt snabbt när det väl hände. Lycka! Känslorna är så kluvna dessa dagar, men vi är lättade. Låt oss få presentera Josef! Fler bilder får komma senare :).

/Emma



Länken hit är: Nu är han vår!.

Det värsta

29 september 2015 kl. 21:20

Ingen kategori

Det värsta har nu hänt två av de tre familjerna. Det är match på DNA-testerna och de mödrar som klivit fram är de biologiska. Det innebär att barnen är deras, trots att de en gång övergett dem och att de inte letat efter dem på över ett år. Mammorna har grävts fram/tvingats fram med tvivelaktiga metoder av en statlig adoptionsorganisation (och en granskningskommitté som tillkommit under det olagliga moratorium/stopp av adoptioner som nu pågår) med tunga ekonomiska intressen i att ställa internationella adoptioner i Kenya i dålig dager. För den tredje familjen är det ingen matchning i DNA. Men deras pojke är på samma barnhem som de andra sen fem veckor tillbaka och ingen vet med säkerhet hur det slutar för dem heller även om hoppet givetvis är stort.

Vi sörjer så med våra vänner som med största säkerhet mister de barn som de haft hos sig i ett halvår och älskar innerligt.

/Emma


Länken hit är: Det värsta.

Second hearing och mer ovisshet

28 september 2015 kl. 08:04

Ingen kategori

 I fredags blev allt återigen uppskjutet för de tre familjerna. Denna gång till tisdag. Det är verkligen tortyr och vi hoppas på en lösning snarast. Barnen är ju tillbaka på barnhem under tiden! 

För vår del är vi glada att vi fått second hearing i domstolen på fredag. Förhoppningsvis sista gången vi är där.

/Emma


Länken hit är: Second hearing och mer ovisshet.

Just nu

20 september 2015 kl. 21:52

Ingen kategori

I fredags hände det både negativa och positiva saker i adoptionsprocesserna.

DNA-resultaten är inte klara ännu så det hela avgörs inte i rätten förrän nästa fredag i stället för de tre familjerna...

För egen del så blev vi oväntat uppringda på torsdagskvällen av vår advokat som frågade om vi kunde komma till domstolen på fredagen. Vi visste att vårt ärende skulle tas upp om att ersätta vår guardian som gick bort i juli, men innan var det sagt att vi inte behövde vara med. Självklart åkte vi dit och guardian blev ersatt. Många familjer här väntar nu på att domarna ska besluta om vi får gå vidare i processen utan rapport från Children's department eller inte då de helt enkelt har slutat göra intervjuer med internationella adoptivfamiljer trots att det ingår i deras uppdrag. Detta togs också upp för vår del vilket vi knappt vågat hoppas på och det verkade gå vägen. Själva domslutet om det kommer nästa fredag om vi förstod rätt. Och kanske kan vi få second hearing i början av oktober. Det är då sista domstolstillfället innan man får domslut om att adoptionen gått igenom. Det var oväntat positivt för vår del, även om det är lite svårt att ta in med tanke på det som en del andra går igenom just nu.

/Emma




Länken hit är: Just nu.

Tayiai by

16 september 2015 kl. 21:22

Ingen kategori

Efter en vattenincident orsakad av tvååring funkar nu datorn igen. Här kommer ett inlägg om vårt besök i Tayiai, vår vän och guide Lennys massajby utanför Masai mara. I Masai mara såg vi elefanter men det var först på väg till byn som vi plötsligt såg en väldig elefanthjord en bit iväg.

Vi spenderade en dag i Tayiai och sov över tillsammans med Davids bror med familj. Det känns nästan lite overkligt så här i efterhand när man ser bilderna, men vilken upplevelse det var! Lennys föräldrar var väldigt gästvänliga. Vi välkomnades med att Lennys pappa gav David och Fredrik varsin massajfilt och hans mamma knöt om oss andra vackra tyger som gåva.

Lennys mamma och systrar lagade god mat och Lennys pappa slaktade en get till oss i skogsbrynet och vi fick vara med om hela proceduren och äta grillad get där med en gång. Och David och Fredrik drack getblod, blä. Malte var ledsen för den fina getens skull. Och get fortsatte vi att äta, ingen av oss har nog tidigare ätit så mycket get på en vecka...

Massajbyarna är ofta runda i formen och omgärdade av sly och växter för att hålla vilda djur ute på natten då man tar in boskapen i byn. Tayiai är en liten by med endast fyra hyddor/bostadshus. Lennys pappa blev nämligen utestängd från sin by när han lät flickorna börja skolan. Nu går nästan alla massajflickor i skolan, men då var det kontroversiellt. De har haft problem med leoparder som tar boskapen tidigare så nu har de låtit kaktusar växa sig höga runt byn och runt getterna är staketet högt.

I byn finns en hydda/ett hus som Lennys pappa fick som tack från någon organisation för att han lät flickorna gå i skola. Där finns två riktiga sängar med madrasser och där trängde vi kvinnor och barn ihop oss. Stackars Helena fick sova på en obekvämare soffa, men vi sov nog alla bättre än David, Fredrik och Henning som körde massajstuket och sov på kohudar i en rökig hydda...

Under dagen fick vi följa med Lennys yngre släktingar som gjorde pilbågar till barnen och vi fick lära oss att använda dem. Lenny visade också hur en massajs olika vapen används: spjut, massajklubba, pilbåge och kniv. På kvällen satt vi runt brasan och på morgonen fick Josef pinfärsk mjölk i sin flaska.

En oförglömlig upplevelse.

I övrigt fyller maken år i morgon.

Och annars tänker vi mest på våra vänner som nu går igenom fruktansvärda dagar i väntan på domstolens avgörande på fredag om deras barn. Än så länge har ingen hört om några DNA-test som är klara. I morgon måste alla handlingar skickas in till domstolen för att kunna gå vidare på fredag och ännu mer väntan är nog mer än vad de klarar just nu.

/Emma



Länken hit är: Tayiai by.